Utan ord

"Det är som att låtsas som det regnar i en hagelstorm
mitt stora problem är att mina problem
Är så pass små att dom knappt räknas som problem"

När man inser att man själv har det ganska så bra. Är det det som kallas insikt?
Mina problem är som sagt så små att dom knappt räknas som problem.


Veberöd är grått, så grått. En väldigt fin människa har fallit offer för våldet.
Det är så hemskt. Finner inga ord.
Alla tankar till C's familj och nära vänner.

Vila i Frid Christoffer.


http://www.youtube.com/watch?v=gBtRWZILdEQ&feature=plcp


Fantastiska Anna!

Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på Anna Hertzmans nya skiva de senaste veckorna.
Är det något som hjälper mig så är det musik. Anna har (återigen) gjort en helt fantastisk skiva.
Speciellt en låt som passande nog heter "Ingen kommer passa dig".
Hela skivan är fantastisk. Men det finns alltid vissa låtar som gräver sig djupare in i hjärtat.

Jag tycker alla borde kika in på hennes hemsida. Och framför allt lyssna på skivan!

www.annahertzman.se


Fake ass bitches.

Att våga öppna sig och verkligen dela allt med en person. Det kommer vara min största rädsla. Jag ahr gjort det så många gånger och alltid slutat här. Såhär. Såhär knäckt, blottad, lurad. Jag skulle vilja kalla detta för falsk marknadsföring. Up my ass vad falskt. Och jag har varit Kunden som blivit grundlurad. Exakt så känns det. Släng in lite panikångest attacker på det, och varför inte lite illamående. Allt på samma gång. Kom bara kom säger jag bara. Som om inte mitt privatliv var nog. Så är det där satans helvetes jävla jobbet också en PAIN. Man måste älska min chef, lägga över ALLT ansvar på mig och en annan kollega nu under sommaren (När hon har semester ska jag HA allt ansvar och vice versa).. för han "tjänar inget på att pendla ner från Arild" fuck honom helt ärligt. och fuck alla andra fake ass idioter som låtsas bry sig om mig nu. Var fan va ni när jag va lycklig och delade min lycka? Fr¨åga mig inte hur jag mår. Säg inte åt mig hur jag SKA känna. När jag känner som jag gör. Det kan ingen ändra på. Hur många gånger ni än säger åt mig "Men så ska du inte känna My" så kommer jag nog aldrig bara sluta känna som JAG gör, för att jag BORDE känns något annat? Hör ni hur fucked up det låter? Vem är ni att säga till mig hur JAG ska känna. De flesta vill säkert bara mig väl och "bryr" sig otroligt mycket om mig... men de andra idioterna kan dra.

Sådärja. Nu har jag väll kräkt av mig för någon timme. Just nu är jag så arg så jag skulle behöva slänga lite saker i en vägg. Affärsidé kanske?