Tacksam

Det blir väll så, att när varje år lider mot sitt slut så reflekterar man över vad man åstadkommit under året?
Förra året gjorde jag inte det, utan blickade istället framåt.
Dessa saker skrev jag 9 januari 2012:
 
"Så därför mina kära vänner så blir det ingen sådan. Istället blickar jag framåt
i 2012 och här kommer lite saker som jag vill/ska göra.

- KÖKORT!! - På gång(tar upp nästan all ledig tid)
- Resa, resa, resa = jobba jobba jobba..?
- Träna, träna, träna = tid till att göra det(hur ska det gå ihop med ovanstående?)
- Utvecklas som person
- Flytta till mitt drömhus med min kille och hans barn =(samma som punkt nr 2)
- Kanske eventuellt ta tag i det där med att plugga fastän jag kanske egentligen inte vill.

Slutsats - Komma på vad fan jag vill göra med mitt liv kanske?"
 
När jag nu i efterhand läser detta så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt vissa punkter.
Nr 1. Körkort - CHECK! 9 februari. Samma dag som min favoritkille fyllde 3 år. Lyckan va total!
Nr 2. Resa - FAIL! Inte en enda resa.
Nr 3. Träning - CHECK! Hittade verkligen glädjen i att träna igen. Framför allt fotbollen.
Nr 4. Utvecklas som person - CHECK. Vissa val jag tagit detta året har stärkt mig fruktansvärt mycket!
Nr 5. Flytta till hus med min dåvarande kille - Tack gode gud så blev det fail där.
Nr 6. Ta tag i att plugga - Halv Check på den.
Slutsats - Komma på vad jag vill göra med mitt liv. CHECK.
 
Det är märkligt hur vissa människor som man aldrig ens haft en tanke på helt plötsligt kan förändra ens liv. Jag har fått äran att få träffa den finaste människan i världen. Klyschigt att säga så? Fuck it helt ärligt.
Jag är så otroligt glad att få lära känna denna fina människa som skulle komma att betyda världen för mig.
Han har gjort klart för mig vad jag missat. Öppnat mina ögon som ingen annan. 
De senaste månaderna har jag bara haft en stark lyckokänsla i kroppen. Tacksam att få ha alla värdefulla människor i min närhet.
 
Det ordet kan nog avrunda mitt år - Tacksamhet.
 
Uppskatta det ni har. Med kärlek/ M
 
 

Säker på min sak.

Om ca 1 månad så vet jag ifall jag kommer in på skolorna jag sökt.
Om ca 1 månad så vet jag antagligen vad jag kommer göra i 3,5 år framöver.
Om ca 1 månad så vet jag ifall jag för en gångs skull ska pröva mina vingar.
Om ca 1 månad kan jag vara den lyckligaste tjejen i världen.
 
Jag är redan så himla lycklig och tacksam över alla fina människor jag har
runt omkring mig i mitt liv. Alla människor jag fått/får lära känna.
Är det något jag lärt mig i livet så är det att aldrig ta något för givet.
 
Tänker mycket på vad som är "rätt och fel". Vem är det som bestämmer det?
Jag har kommit fram till att det bara är Jag som kan veta vad som är rätt eller fel, för just Mig.
Och när man gör "fel" enligt någon annan så kanske det är rätt för just Mig.
Den enas Fel kan vara den andras Rätt?
 
Nu snurrar det i mitt huvud. På ett bra sätt. För jag är säker på min sak.
 
Kärlek till folket.
 

Rock it - dont stop it

 
Man kanske borde ta tag i det här med att blogga igen? På riktigt?
Jag älskar ju att skriva. Har kanske tappat det en del, men jag skriver för min skull.
Och att det faktiskt finns folk som fortf är här inne och läser är ju bara skoj! :)
 
För er som missat det så vann vi vår serie i söndags. Ohh jag ryser när jag säger det.
Härlig känsla!
 
Ska snart springa iväg till träning med dessa goa brudar!
Tjoho!
 

Don´t lie

Hey, baby your nose is getting big
I noticed it be growing when you been telling them lies.
Now I Say my trust is getting weaker,
Probably because your lies getting deeper.
Because you lied and you cheated and you lied a little more.
But after you did it you dont know what you did it for?
Fucking with my heart like you was the predator.
In the book of lies you was the editor and the author.
 
Jag har fortf svårt att förstå varför. Men har kommit en bra bit på vägen.
Jag sätter numera mig själv i första hand. Har sökt in till högskolan. Blir antagligen flytt
efter våren. Vart? Who knows!
Äntligen. Jag är så oerhört glad att jag, med hjälp av underbara människor, kommit fram till
att jag är mer än detta. JAG är mer. Jag är mer än jag någonsin trott att jag varit.
Och den känslan.. den är obeskrivlig.
 
HERREGUD vad jag mår bra! Och vet ni vad?
Jag är värd det!
 
 

"Revenge? Nah, i just sit here and let Karma fuck you up."


En chans till balans


Du tittade på mig, igår när ingen annan såg.
Du sa dom finaste ord du kom ihåg.
Du är min chans, till någon sorts balans.
En chans jag gärna tar om jag kan.


Orden du sa, ja du sa dom bra.

Nu har det gått ca 1 månad sedan jag fick reda på det som fick bägaren att rinna över.
Jag mår så mycket bättre nu än vad jag gjorde den sista tiden.
Jag har insett att det finns så mycket mer. Så mycket som jag missat.
Jag har mina nära och kära att tacka för detta. Vissa nya personer i mitt liv som
jag aldrig lärt känna om detta inte hänt. Och jag är så otroligt glad över det.
Men fortfarande finns den där frågan som ekar i huvudet "Varför!?"

Där levde jag, i ett liv som jag trodde var rätt för mig. Eller, jag vet att det är rätt
för mig, någongång. Men inte just nu. Och helt plötsligt levde man i en "lögn".
Nej det där får vänta. Jag tror jag tappade mig själv på vägen någonstans - måste hitta tillbaka.
Men samtidigt är jag oerhört tacksam för all kärlek jag fått uppleva.
För det va ju faktiskt bra en gång. Det är lätt att fokusera på de saker som varit dåliga
när sånt här händer. Det är lättare att komma vidare då.

"du är som att man har hittat sig själv sen insett att man har gått fel"

Utan ord

"Det är som att låtsas som det regnar i en hagelstorm
mitt stora problem är att mina problem
Är så pass små att dom knappt räknas som problem"

När man inser att man själv har det ganska så bra. Är det det som kallas insikt?
Mina problem är som sagt så små att dom knappt räknas som problem.


Veberöd är grått, så grått. En väldigt fin människa har fallit offer för våldet.
Det är så hemskt. Finner inga ord.
Alla tankar till C's familj och nära vänner.

Vila i Frid Christoffer.


http://www.youtube.com/watch?v=gBtRWZILdEQ&feature=plcp


Fantastiska Anna!

Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på Anna Hertzmans nya skiva de senaste veckorna.
Är det något som hjälper mig så är det musik. Anna har (återigen) gjort en helt fantastisk skiva.
Speciellt en låt som passande nog heter "Ingen kommer passa dig".
Hela skivan är fantastisk. Men det finns alltid vissa låtar som gräver sig djupare in i hjärtat.

Jag tycker alla borde kika in på hennes hemsida. Och framför allt lyssna på skivan!

www.annahertzman.se


Fake ass bitches.

Att våga öppna sig och verkligen dela allt med en person. Det kommer vara min största rädsla. Jag ahr gjort det så många gånger och alltid slutat här. Såhär. Såhär knäckt, blottad, lurad. Jag skulle vilja kalla detta för falsk marknadsföring. Up my ass vad falskt. Och jag har varit Kunden som blivit grundlurad. Exakt så känns det. Släng in lite panikångest attacker på det, och varför inte lite illamående. Allt på samma gång. Kom bara kom säger jag bara. Som om inte mitt privatliv var nog. Så är det där satans helvetes jävla jobbet också en PAIN. Man måste älska min chef, lägga över ALLT ansvar på mig och en annan kollega nu under sommaren (När hon har semester ska jag HA allt ansvar och vice versa).. för han "tjänar inget på att pendla ner från Arild" fuck honom helt ärligt. och fuck alla andra fake ass idioter som låtsas bry sig om mig nu. Var fan va ni när jag va lycklig och delade min lycka? Fr¨åga mig inte hur jag mår. Säg inte åt mig hur jag SKA känna. När jag känner som jag gör. Det kan ingen ändra på. Hur många gånger ni än säger åt mig "Men så ska du inte känna My" så kommer jag nog aldrig bara sluta känna som JAG gör, för att jag BORDE känns något annat? Hör ni hur fucked up det låter? Vem är ni att säga till mig hur JAG ska känna. De flesta vill säkert bara mig väl och "bryr" sig otroligt mycket om mig... men de andra idioterna kan dra.

Sådärja. Nu har jag väll kräkt av mig för någon timme. Just nu är jag så arg så jag skulle behöva slänga lite saker i en vägg. Affärsidé kanske?

Barnen är vår framtid!

Det finns få saker som berör mig så mycket som barn.
Har nyss sett sista halvtimmen av Humorgalan på tv4.
"För varenda unge"
När man ser deras inslag från tex Liberia. Jag kan inte hjälpa det.
Mina tårar börjar Spruta direkt. Inte EN tår. Det sprutar!
Jag blir så himla ledsen när jag ser hur dåligt barn faktiskt har det.
En liten flicka sa "jag vill bara ha en riktig säng"
Men HERREGUD! En säng. Är det för mycket begärt av "oss" !?

Och barn som växer upp här i Sverige blir så himla bortskämda.
Ja såklart finns det även barn här i Sverige som har det dåligt.
Men jag blir så arg när jag ser barn här hemma som springer runt
med 500 lappar och köper tuggummi, godis osv osv.
Som inte ens kan säga Tack. Min J är vädligt noga med att förklara
för sina barn att det finns barn som inte ens har tak över huvudet.
Då blir det väldigt tysta, ledsna och tacksamma!
Framför allt blir de Tacksamma. För vad de har och vad deras föräldrar gör för dem

Jag ska bli världsförälder. Men min högsta dröm är att åka på en resa och faktiskt
HJÄLPA barn som har det dåligt.

Barnen är vår framtid. Jag älskar alla barn i min omgivning.
Mina systersöner kan ALLTID få mig på gott humör.
Ett leende från Sam som är 10 månader, eller när Filip, 3 år, säger
"Moster, jag älskar dig.. såhääär mycket"

GOA UNGAR!

 


Självdisciplin!?

Varje morgon vaknar jag och tänker samma tanke
"Nu jävlar ska jag börja på en såndär diet"
Pratade med en vän som går på LCHF som det så fint heter.
Och kände verkligen att Nu ska jag fixa detta.
Lik förbannat sitter jag där på morgonen utan att jag ens hunnit tänka en tanke
så har jag tryckt i mig 3-4 godisbitar innan klockan ens är 8.

Självdisciplin har aldrig varit min starka sida, men COME ON lixom.
Samma sak med gymmet.. "Nu ska jag springa 30 min på detta fucking löpbandet"
Max 17 min, på sin höjd 20 min senare så tycker jag att det är så tråkigt
att jag skulle kunna spy på det.

Jag beundrar ALLA som lyckas hålla en diet.
Jag har mitt jävla sötsug som jag aldrig blir av med!

Nu är det inte så att jag bara äter godis. Jag äter bra mat och tränar regelbundet.
Men ändå är det sötsuget som förstör mig. Jag får typ ångest när jag äter något sött.
Men hey.. fuck it.
Jag mår bra och det är väll det viktigaste? :)

Alla är fina på sitt sätt har jag lärt mig. :)


Kärlek till folket

Häromdagen när jag och J satt och kollade på nyheterna började jag gråta hejdlöst.
Det finns så mycket hat och krig i världen att jag blir arg.
Inslaget vi såg handlade om de nya dåden i Syrien. Det brast för mig när en man
bar ett skadat/dödat barn och skrek "Är detta en terorist i era ögon?"
gör vad fan ni vill men låt barnen leva.

Och nästa inslag handlade om den 10-åriga flicka som blev knivskuren på skolgården.
Vad finns det för sjuka människor i vårt samhälle? Det är skrämmande!

Varje dag är det något nytt. Hur lång tid ska det ta innan något ändras drastiskt?
Just när barn blir skadade blir jag så fruktansvärt förbannad.
Jag har så många goa barn runtomkring mig så jag hade nog gjort något helt galet om
någon skadat någon av dem. Och då är det inte ens mina egna barn.

Läste också om den här 32 åriga mamman som tvingat sin 3-åriga son att röka och dricka öl..
Min systerson är 3 år.. Jag hade slagit den här personen om jag sett det.
Jag förstår inte hur någon kan skada ett barn. Både psykiskt och fysiskt.

Tänk så många barn som går runt och inte vågar berätta något.

Jag håller passande nog på att ta körkort nu.
Det borde finnas körkort för föräldraskap.

Mer kärlek till folket så kanske världen inte varit så hemsk!?


welcome

9 dagar in på det nya, på 2012. Av dem har jag jobbat 8, snart 9 dagar.
förvirringen är total i mitt huvud.
Ett samtal med en kund kan se ut såhär.
Kund - Hej
Jag - Tack!
Kund - haha, trött idag?
Jag - mm
Jag - vill du ha kvittot (Borde vara: "va det bra så?")
Jag - Jag menar.. äsch.
Kund - Det är lugnt. Ha en fortsatt bra dag!

Ja, ibland får man inte riktigt rätt på det.

Jag har funderat på att skriva en såkallad årskrönika om 2011.
Men, jag har kommit fram till att det får mig bara att tänka och fundera
på det dåliga som hänt. (Glömt mycket roligt - minns mycket tråkigt)

Så därför mina kära vänner så blir det ingen sådan. Istället blickar jag framåt
i 2012 och här kommer lite saker som jag vill/ska göra.

- KÖKORT!! - På gång(tar upp nästan all ledig tid)
- Resa, resa, resa = jobba jobba jobba..?
- Träna, träna, träna = tid till att göra det(hur ska det gå ihop med ovanstående?)
- Utvecklas som person
- Flytta till mitt drömhus med min kille och hans barn =(samma som punkt nr 2)
- Kanske eventuellt ta tag i det där med att plugga fastän jag kanske egentligen inte vill.

Slutsats - Komma på vad fan jag vill göra med mitt liv kanske?

Nä. Jag är omgiven av så fina människor i mitt liv så det är galet.
Det här året ska bli bättre än alla andra av mina 24 år på denna jord.

Kärlek till folket!
 
(Milano 2011 med min J måste bli årets resa ialla fall)



Wedding!





30/7-2011.
Min fina storasyster gifter sig och blir fru Lundell.
Om jag och Lillan va nervösa, undra då vad Iza va?

Man kan ju inte hjälpa att man börjar smygplanera sitt eget?
Även om det känns RÄTT så far away just nu.
Underbar dag, kväll, natt.
Hugo 6 år röjde på dansgolvet till kl 3. Sen fick vi dra honom därifrån.
King!



det som är mitt är mitt

Truth is, i get jealous easily because whats mine is mine.
I´m stubborn as hell, I say sorry too much.
I act like i dont give a fuck because i care too much.
I oeranalyze the smallest of things
and probably come off as a bitch to simply guard myself.


pest eller kolera?

Jag är en sån person som har lätt att förlåta.
Men fan så mycket svårare att glömma.

Nu undrar jag vilket som är värst? Att jag förlåter lätt.
Eller att jag inte kan glömma saker?

Och hade det kanske varit ännu värre att kunna glömma saker,
men ändå inte förlåta?

Kvällstanke såhär en måndagkväll.


man kanske skulle..

Har tagit bort min facebook.
Mamma tycker jag borde börja blogga igen.
det är faktiskt ngt jag starkt överväger.
kanske kommer det ett inlägg lite oftare än tidigare.
Vem vet?

Kan i alla fall berätta att jag blivit moster igen till en liten Sam.
Storebror Filip är så stolt över sin lillebror!

Fast Filip är i någon störig trotsålder nu.
Om han blir sur eller arg på mig, så säger han
"Nej, jag vill inte prata med dig, Moster!!"
Usch var har han lärt sig det måtro?


Florida!

Imorgon är det sista dagen här i Florida hos syrran.
Jag har haft två underbara veckor! Vi startade med att fira hennes födelsedag.
21 år och det är ju ganska stort här, som 18 hemma antar jag?
I alla fall va vi några tjejer som åkte till Cheesecake factory och åt middag.
mycket trevligt va det och gott!

Söndagen begav vi oss mot Orlando.
Där väntade först Universal Studios med Islands of adventure.
Och vilken upplevelse det va då! Sjukaste karusellerna jag sett!
Harry Potter va helt klart värt 45 minuter i kö! det går alltså inte att beskriva!
Dagen efter var det dags att inta Seaworld!
Det vill jag inte ens ge mig in på att skriva om. För det måste verkligen upplevas!
Delfinshowen och späckhuggarshowen - OMG!!
Bland det bästa jag gjort i hela mitt 23-åriga liv!

Onsdag - fredag spenderade vi i Key West!
90 miles to Cuba! Sjukt! helt underbar stad.
Trångt, mysigt, trevliga människor, fina hus, Sloppy Joes, Hemingway osv.
måste upplevas det också!

lördagen begav vi oss till Miami - south Beach!!
så otroligt fint! Vi spenderade hela dagenpå stranden!
det satte sina spår på min bleka kropp!! AJ!
Satte oss och käkade på ngt italienskt ställe - smaskens!
gick längs gatorna och tittade på fina byggnader, Johnny Rockets, Miami Ink.
Så jävla häftigt att se saker man bara sett på tv/film i verkligheten!

på vägen hem från Miami stannade vi till på ett SJUKT STORT mall.
Aventura Mall. vissa affärer vågar man inte ens kolla på utan att tro att man ska
bli ruinerad - av att kolla!! men jag trivdes i allafall!! :)

Denna veckan har jag mest spenderats med att träna och ligga vid poolen faktiskt!
Otroligt skönt efter en ganska hektisk vecka kan jag berätta!

Imorgon är det som sagt sista dagen i värmen och solen.
ser fram emot att komma hem faktiskt. hur skönt det än är att vara på semester..
Borta bra men hemma bäst!
Saknar min pojkvän och alla goa barn jag har runtomkring mig hemma!
Saknar min solstråle Fillefjönt!

14 dagar i Florida - jag är stolt över mig själv!
Min första egna resa! att flyga ensam, hitta på flygplatser ensam.
att vara ensam överhuvudtaget är ingenting jag brukar tycka om.

Tjingeling!

FUCK IT!

Började skriva ett inlägg.
Men jag är fucking trött på allt vad bloggar är.
Jag har ändå inget vettigt att skriva om. Förutom att jag saknar Lillan.
Annars är mitt liv rätt bra händelselöst.
Jobb jobb jobb. Och lite mer jobb.

Så fuck er, och fuck denna bloggen.
Bloggen är död.

Kanske att jag någongång skriver när det händer saker i mitt liv.
Just nu står jag och trampar på samma ställe.


ÖKA!


Ge mig sol, värme och bara känslan av att inte ha några krav på sig.
Bara behöva göra - ingenting.

Jag behöver mina syskon och jag behöver Fillefjönt.
Jag behöver en spelkväll med lillebrors tröga svar.
Och att jag och lillebror blir arga på Lillan och Iza för att dom
bara behöver titta på varandra så kan dom svaret.

Nä, nu tycker jag att tiden kan öka takten lite. ge mig 16.e december
Jag trodde aldrig jag skulle längta till december så mycket som nu faktiskt.




Tidigare inlägg