Robert

Rotade lite bland mammas papper för att hitta ett recept..
och istället hittade jag en sak som min storasyster Iza skrivit i samband med vår kusin Roberts bortgång..

Du var som en sol, som en måne, som en stjärna,
som vilken unge som helst - men ändå så speciell.
Så rar, så söt, så härlig som bara en 11 åring kan vara,
så busig, så bråkig, så lurig som bara en 11 åring kan vara.
En 11 åring ska Leka, busa och skoja, du hoppade, studsade och stojade.
Du var en solstråle vid mörkrets inbrott, en stjärna som ingen kan släcka.
En 11 åring med känsla, mod och glöd.
Dina frågor som allt löd; Varför då? Varför det?
Som alla andra barn i den åldern var du mammas lilla gullgris,
Pappas pojke, Farmor och Farfars lilla solstråle, Mormors lilla busunge, Mosters skitstövel.
Och kusinernas lilla kompis med massa idéer och hyss.
För mig, för iss var du och kommer alltid förbli en älskad pojke
som tyvärr inte fick uppleva tonårens sköna känslor.

Robert, Du kommer alltid finnas hos oss, i våra hjärtan.
Vi älskar dig.


Kunde inte skrivit det bättre själv.
Och som ni kan förstå - så kom tårarna direkt.
Har inte gråtit på evigheter, så därför kan inte tårarna sluta rinna.
ett hugg i magen - du finns inte.
Det är så orättvist..

Saknar dig Robert.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback