att ta det där steget.

att ta det där steget och pallra sig ut och motionera..
ja.. det är svårt att ta, men ack så skönt när man väll tagit det.
igår va jag och lillebror ute och sprang.. körde intervaller i dom jävla backarna på slingan.
där vid klippiga bergen - usch o pii. upp och ner upp och ner.
Situps, armhävningar, situps i uppförsbacke.
ett sjukt grymt träningspass faktiskt.
trodde jag skulle ta dö på lillebror ett tag ;)

och sen hem och mysa med Henrik - såg Råttatouille. rolig :)
sen nanna.. vaknade kl 9 typ.. segt..
va ute och sprang samma prossedur idag igen.
men det var tyfft att ta det där steget ut även idag.
mina benhinnor gjorde så jäkla ont så jag började gråta.
men jag bet ihop och sprang ändå.
när jag kom hem ramlade jag ihop i en liten hög på golvet typ.
så ont gjorde det.. försökte stretcha.. men aaaaaj..
såfort jag bara nuddar vid så gör det ont.
känns som ett fett jävla blåmärke ni vet.. sånt man bara lyckas få om man typ ramlar med cyklen
eller åker pulka rakt in i ett träd.


men men.. vad ska man göra..?
stretcha stretcha stretcha..

nej, nu ska jag faktiskt sova ett tag.. jobb inatt :(
näst sista natten innan nya schemat börjar :D

Love.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback