My Rosén

När jag cyklade hem för en stund sen så märkte jag att jag grät.
Jag har inte gråtit på väldigt länge och har egentligen ganska lätt
för att gråta. Men jag har inte haft någon anledning att gråta.
Så jag blev ganska chockad att jag kände tårar längs kinderna.
Nu vet jag ju anledningen till varför dom föll.

Nu känner jag mig sådär tom. Fast ändå full av känslor
som bubblar över. Jag trodde inte jag skulle känna såhär
för honom, så snabbt. Och jag tror det skrämmer mig.

Har egentligen inte tid att skriva just nu.
Önska mig lycka till på visningen idag.
Är inte alls pepp just nu.