Det här jäkla vuxenlivet!

Jag brukar alltid fråga pappa "jaha, och när ringde din klocka imorse"
när jag har börjat tidigt. Och oftast ringer min klocka före honom.
Som i onsdags. Då va jag uppe kl 5. Då va han uppe vid kvart över 7!!
Det är hemskt att veta att man går uppe före sina föräldrar.
Eller ja, utom mamma. Hon är ju uppe "innan fan har fått på sig skorna"
som hon brukar säga. Oftast är det min Kissepys som väcker henne.

Det ska väll vara föräldrarna som väcker barnen?
Eller jag är inget barn längre?
Jag gillar inte vuxenvärlden.
Jag vill bli väckt av mamma, av att hon ropar "gröten är klar"
Pappa vill jag inte bli väckt av. För han klampar in i rummet
och drar upp rullgardinen och drar bort täcket och säger "dags att vakna"

Kan man säga upp sig från livet?
Jobblivet iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback