Min Henrik!

"I must admit it took a while
For me to see that this was something,
more than "he's my friend, it's nothing".


Jag har suttit och tänkt lite nu. På Henrik. Vår historia är rätt så lustig.
Vi gick i samma klass 0-3. Sen började han på Svalebo. Hamnade i Syster I:s klass.
Jag har alltid varit lite förtjust i Henrik. Men aldrig vågat erkänna det.
Hans ögon är det första man ser. Jag smälter när han gör det där han gör.
När vi va 14-15 så festade vi en del ihop. Men lärde aldrig känna honom riktigt.
Det va mer hans flickvän som han hade då som jag lärde känna.
Och han lärde känna mi pojkvän som jag hade då. Lite lusitgt va?

Sen gick det några år (07) och där dyker han upp när jag jobbar.
Efter det började vi träffas mer och mer. Och jag föll, hårt, kan man säga.
Att jag inte hade fallit för honom innan är ett mysterium. Han har alltid varit
i min närhet, men ändå inte på något sätt.
Det där pirret i magen kunde inte förnekas. Det gick inte.
Det var på riktigt. Efter några månader blev det vi.
20 augusti 2007.

Jag älskar dig Henrik!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback