My Rosén

Nu har jag precis skypat med Lillan. Det börjar bli lite av en rutin.
Idag är jag sjukis och saknar henne extra mycket faktiskt.
Så mycket att jag faktiskt tar mig tid att skriva lite.
För det vet jag att hon hemskt gärna vill att jag ska göra.

Sitter och lyssnar på Disney låtar. Alla vi barn på näckrosvägen 4 har så
himla mycket minnen ihop till de gamla goda disneyfilmerna.
Igårkväll såg jag litegrann på Robin Hood med Jocke och hans barn.
Gotta love it.

Och just nu är det Belle som spelas.
"Den flickan hon är inte alls som andra, försöker nog vara orginell.
Kanske något är på tok, hon går jämt gömd i en bok
ja hon är en riktig gåta den där Belle"

Sometimes in our lives we all have pain
We all have sorrow. But if we are wise
We know that there's always tomorrow

Lean on me, when you're not strong
And I'll be your friend, I'll help you carry on
If there is a load you have to bear
That you can't carry
I'm right up the road, I'll share your load
If you just call me

Lean on me.



Som en klippa i stormen att luta dig mot
Även om du är på andra sidan jorden.
Vi hörs snart Lillan! <3

Min lilla, lilla kusin, Niklas.
Saknaden är så stor, så stor.
Sista hejdå idag. Något av det jobbigaste jag gjort.
Att återigen se mina nära och kära i den djupaste sorgen,
att återigen behöva lägga en blomma på en så liten kista,
att återigen gråta hejdlöst utan stopp.
Det är så overkligt, som att man inte är här. Som att man är långt borta
och inte närvarande alls. Som i en dimma att försöka se klart genom.

Mitt sista minne med Niklas är ganska roligt när man tänker efter.
En studsmatta, en bounceboard, ett försök att "tap:a" min hand.
Resultat - stukat finger på kusin My
Niklas blir så rädd och säger "Oj, tänk om jag måste köpa en ny hand till dig"

Fick flashbacks till Roberts begravning, känslan man hade där ville man aldrig
behöva känna igen. Och det är inget jag skulle önska min värsta fiende.
När sånt här händer, då är allt annat så himla oviktigt.
Helt ärligt, jobb, pengar, boende, festande, honestly - vad betyder det egentligen?
Ingenting. Ingenting alls för mig.
Min familj är det absolut viktigaste. Jag har nog aldrig kramat mina syskon och föräldrar
så mycket som jag gjort på senaste tiden. Lillan är Way over there och det är så jobbigt att inte
kunna hålla om henne. När jag vet att hon är som mest ledsen. När hon behöver en syster som mest.
När hon behöver våra stunder. Som bara systrar förstår.

Det som har hänt - har hänt.
Det kan vi inte göra något åt.
Vi kan bara minnas de fina stunder vi haft tillsammans med Niklas.

"Låt oss minnas de soliga dagar då sorg och smärta fjärran var
Låt oss minnas de glädjedagar då vi tillsammans var."

Såja kära läsare. Nu har jag kommit till en sån punkt igen.
Bloggstop. Jag har inte så mycket att ge er mer än det vanliga.
Jobba, träna, tjejerna, pojkvän, familj.

Det är kanske ganska trist och tråkigt att läsa om mina
humörsvängningar och hur mycket jag ogillar att jobba osv.

Vi får se vad framtiden har att ge.



Lev livet - försök att le ständigt.
En uppmaning till alla därute.

Jag är ett vrak. Jag är gnällig, grinig, och inte alls särskillt trevligt sällskap.
Jag har svårt för att ens le mot kunderna idag.
Mina ögon är tyngre än någonsin. Täppt i näsan är jag också.
Det mesta med mig är mest skit nu. Jag höll på att slå av mig
en nagel igår och det gör fortf ont. Känns som om jag brutit hela
fingertoppen.  Inte nog med detta så slog jag i knäet i väggen,
fråga mig inte hur. Det bara hände.
Och jobbdag 5 av 8 (som nu egentligen är 9) har nyss börjat och
jag skulle kunna kräka på stället.

Tur att man har en underbar pojkvän som pysslar om mig när det är skit.

Fast nu ska jag bara genomlida 6 timmar till här på jobb för idag.
Sen är det bannemig 07-17 imorgon.
Pepp? OPEPP!

I´m a train wreck in the morning
I´m a bitch in the afternoon
Every now and then without warning
I´m a puzzle yes indeed
And all the pieces are'nt even in the box

You catch me when i fall
accept me, flaws and all

Igår var det dags att fira Fridde, Emma och Paris.
Det blev en kväll med supergodmat (påskris, höhö), vin,
spel, skitsnack och frågesport som fick en att blicka tillbaka.
Tack för en trevlig kväll mina änglar!
Kommer bilder senare idag.
 
Idag är jag inne på jobbdag 4 av 8. Nu återstår bara 4.
Varav ALLA är morgonpass. Jag vill sova!

You owe me big time Lillan!

Undra hur många gånger jag kommer bli idiotförklarad under mitt liv?
Igår under Champions matchen så slänger J ur sig
"Fy fan vad fult o ha lila skor med rosa Swoosch"
Och jag börjar såklart asgarva och tycker det är svinroligt.
J kollar på mig som om jag är någon sorts retard eller liknande.
Jag frågar såklart "Vadå Swoosch?"

Där fick jag mig en lektion i Puma, Nike och Adidas.
Så nu vet jag hur deras namn, märken osv kom till.
Swoosch är alltså Nikes logga!
Så slipper ni bli idiotförklarade som jag!

Dock är detta väldigt onödigt vetande om man frågar mig.

Jobbdag 2 av 8 är snart avklarad. Direkt iväg på träning efter jobbet.
Hem, sova, sen ringer fanemig klockan 04.20 igen!

Det här träningslägret vi va på i helgen. Tycker inte ens man
kan kalla det träningsläger när man i bilen på väg hem
känner att man har mer att ge och hade kunnat ge sig ut för
att springa milen?
Men men. Så blir det väll när man åker med herrlaget.

Nu har jag en helvetes vecka framför mig. Jobba varje jävla dag
Tisdag-Tisdag. Har varit så skönt att vara ledig i nästan en vecka nu.
Det är så illa att jag mådde psykiskt och fysiskt dåligt så fort jag
satte foten innanför dörren här.

Nä. Detta kommer nog bli en deppdag fram till 14.
Ont i huvudet har jag också. Crap!

En morgonpromenix med Syster Iza i solen blev det imorse.
Efter det var det en heldag med Lillan.
Shopping och bara mys med henne.
Dock blev det mest shoppande till LilleFille.
Det finaste han fick idag va en Adidas mjukis dress.
Svart och guldig till vår lilla guldklimp!
Bara det bästa är bra nog.

Här ser han dessutom farlig ut. Tuffing!

Nu blir det till o byta om till träningskläder och sen ikväll
när jag kommer hem är äntligen min J hemma!

Och imorgon åker jag iväg på träningsläger med laget.
Utanför Köpenhamn. Mer vet jag inte. Noll koll.

Tjingeling!

Fy satan vilken jobbig dag jag haft på jobb.
Nog för att man har ont i huvudet sen hjärnskakningen.
Men när man kommer till jobb och det första man hör när
man hoppar av cyklen utanför, är ett högt bankljud innifrån.
Så ser man chefen med sina tre polack-arbetare som sågar i vår tegelvägg
framme vid kassan.
Då visste jag att hela dagen skulle vara körd.

Ni som aldrig hört när någon sågar i tegel kan ju tänka er en vanlig såg x1000.
Som bäddat för damm överallt och en grinig My som snällt får städa upp
all skit efter dom. Grr. Aggro-My förvandlades till Förvirrings-My
på kvällen lagom till stängning körde jag runt med trucken utan att ens
veta vad jag egentligen gjorde.

Aja.. Jag tog ett glas vin när jag kom hem och nu önskar jag mer än
någonsin att min pojkvän va hemma hos mig och inte "500" mil härifrån.
Saknad.

Förresten så måste jag gratulera världens bästa lillebror som
firrade körkortet idag. Jag visste ju dock redan det innan
att han skulle fixa det. Höhö.


Nu slipper du the backseat lillebrur!
Söt!

Hur jävla roligt är det att sticka ut på en löprunda all by myself
när man är van vid att J ger mig en spark i röven?
Inte alls så jävla roligt. Men nu är det i alla fall gjort.
5 km avverkade idag och nu väntar 10 timmars jobb.

Tja då!

En kväll i ljusblått. Malmö vann med 3-0.
Folk i klacken är galna.

You found me, when no one else was looking
How did you know just where I would be?
You broke through all of my confusion
The ups and the downs and you still didnt leave
I guess that you saw what nobody could see
You found me

You opened up my eyes to what it's like
When everything's right
 <3

Så kom du till oss, du älskade barn, och grep våra hjärtan med kraft.
med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin har haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, så är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara,
en lycka för stor att förklara.

Finaste dikten från Filips dop som Moster Elin fick äran att läsa upp.

Jag, My Rosén, med tummen mitt i näven när det gäller matlagning,
Har för första gången på jag vet inte hur länge, lagat mat.
Jag har blivit lite bortskämd med det där av J.
Kan bero på att jag lyckades bränna gröten en morgon.
Så det kanske mest är för hans egen skull som han alltid lagar maten?

Fast nu gjorde jag något som jag faktiskt Kan, tacopaj.
Men nu är det tråkiga att jag fick sitta och äta den själv.
Och så himla roligt är det faktiskt inte att äta.

Fast mamma kan ju vara stolt, att jag faktiskt gjorde det!

Nu blir det till o krypa upp i soffan. Klockan ringer 04.15. BALL!

Usch. Bara tanken på att jag förmodligen inte får träna idag
gör mig illamående och jag får lite dåligt samvete.
Fast det säger ju egentligen sig själv att man inte ska det.

Oh well. Då blir det väll till o vila hela dagen.
Tjing!

På matchen fick jag ett skott rakt i pärat på ca 1 meters avstånd.
Det gjorde jävlar i det ont vill jag lova. Jag grät en skvätt och beklagade
mig litegrann. Spelade vidare matchen ut men kände mig lite yr (mer än vanligt).
Först när jag kommer hem så får jag en sju jäkla headache som inte är av denna värld.
Jag va ute och gick en sväng med Natti Plutt i hopp om att det skulle försvinna
efter lite frisk luft. Icke. Blir bara värre och värre.

Lindrig hjärnskakning måtro? Mamma säger att jag ska vila.
Hur bra går det när man är rastlös och helst bara vill göra allt,
utom att ligga på soffan som en potatis?

Och hur kul är det att jag inte har my man hemma som kan pyssla om mig?
Nä, denna söndagen är ingen vidare bra dag känner jag.
Nu mår jag illa också. Skit!

Ett glas vin kanske hjälper? I´ll try it.